Mot Sverige

Regnperioden verkar ha sänkt sig över Bali. Två dagar av mörka moln, skyfall och blöta kläder – det gör faktiskt hemfärden lite lättare. För det här med att avsluta äventyret och återvända till vardagen igen, ja det känns ju minst sagt ambivalent. Jag längtar efter nära och kära, seriekvällar i soffan, maten (!), duschen, träningen,  i viss mån rutiner. Men det finns samtidigt en gnutta vemod över att behöva lämna en tillvaro där varje dag innebär nya upptäckter och en stor känslan av frihet. Jag har nog aldrig varit såhär spontan i hela mitt liv – det är verkligen befriande.

 Jaja, på något sätt känns det väl ändå som att det är dags. Som att jag är lite mer redo för vardagen igen även om den också innebär cancerrelaterade saker som pet-scan, ultraljud, sista behandlingarna och nya framtidsbeslut. Usch nej förresten. Det där med framtid och eventuella stamcellstransplantationer är jag inte alls redo för (kommer jag någonsin bli det?). Det är i alla fall förhoppningsvis 2,5 månad kvar innan den bollen sätts i rullning och kanske blir det en resa till innan dess. Och jag längtar ju efter Lucas kramar, mustiga böngrytor, efter höstens färger, svettiga gympass och morgonyoga med en hopkurad liten kanin precis bredvid. Om 13 timmar lyfter vi från Denpasar. Det blir bra.

Något jag kommer sakna; alla dessa små rökelsedoftande offergåvor som ställs ut flera gånger om dagen.

En glad Clara som (efter att ha pratat om det hela resan) äntligen skaffat sig en tvättäkta balinesisk ”rishatt”. 

Igår körde jag Kundaliniyoga på ett ställe som heter Desa Seni. Vilket ställe, en fröjd för själen (dock inte för plånboken)!

Hej då Bali!

SparaSpara

Annonser

Södra Giliöarna

Så möttes vi återigen av rökelsedoften och förgyllda tempel. Pappersdrakar mot klarblå himmel – någonting med Bali gör att vi pustar ut. Kanske är det känslan av stad och ”civilisation”, kanske den varma duschen som finns på vårt hotell. Efter över en vecka på Lombok känns det hur som helst skönt att insupa Baliatmosfären igen.

De senaste dagarna har vi befunnit oss på öar utan bilar och affärer. Vandrat fram på jordvägar bland kossor och höns, smakat på exotiska frukt som lokala invånare givmilt sträckt fram. Det har helt klart sin charm, ett äventyr som skiljer sig åt och som känns häftigt att få ta del av. Men det blir samtidigt tydligt hur ovana vi är vid all fukt och allt damm. Vid elektricitet som bara är på kortare stunder och vid toaletter utan dörr. Och det känns ju otroligt bortskämt såklart. Men inte desto mindre skönt att faktiskt kunna stänga om sig på toan eller duscha av sig allt saltigt och dammigt. Hur som helst så skiljer sig de södra Giliöarna från de mer populära Gilis i norr. Klarare vatten och färre turister, men inte riktigt lika fina stränder eller uppsluppna stämning.  Vi var framförallt på Gili Gede (där vi bodde) och Gili Layar. Den förstnämnde skulle jag inte åka tillbaka till (mest mangroveträsk och inte så badvänligt), den sistnämnde var dock ett paradis. Tänk er en strand i en resekatalog, en såndär med en enstaka solstol utplacerad på vit sand bland vajande kokosplamer och turkost vatten. Där har ni Gili Layar; helt klart en favorit med bra snorkling. Jag hade tänkt dyka, men det blev dock inte av. Förhoppningsvis får jag chans till det snart ändå.

Nu befinner vi oss hur som helst återigen på Bali, närmare bestämt i Canggu. Bland surfvänliga stränder, veganska restauranger, elektricitet och varma duschar. Det blir nog ett bra avslut på denna resa. Söndag = hemresa = mixed feelings. Men det tar vi då. Nu blir det smoothiebowl och upptäcksfärd på scooter. Några bilder från senaste dagarna;


På vårt homestay (Tanjungan Bukit Lodge), Gili Gede. 

Gili Layar


Gili Gede

Gili Layar

 

Södra Lombok

Kvällstid här och vi ska strax släcka för natten.  Men tänkte uppdatera er lite kort om läget. De senaste dagarna blev inte riktigt som tänkt och vi har fr.a. lärt oss tre viktiga saker; vad ”Bali Belly” innebär, att detta tillstånd kräver en fungerande toalett (+ AC)  och att det är väldans klokt att ha resorb liggande i resväskan (banapankakor är inte ultimata vid detta tillstånd). Nej skämt åsido, det här med att drabbas av lite halvkass mage i Indonesien var ju inte särskilt kul. Men tack och lov klarade vi sjukdomsförloppet på drygt en dag. Dessutom kändes det befogat att flytta till ett hotell med  både tv, dusch och smoothies; det underlättade återhämtningen!

Nu är vi hur som helst på benen igen och har flyttat från Kuta till surfstället Selong Blanak. Här har Clara (på något darriga ben) försökt fånga vågor medan jag slukar min nya bok och sörplar vatten från kokosnötter. Känns som en bra ”komma på benen”-strategi. Vi har också hyrt scooter och susat fram på vägar som tagit oss till den ena paradisstranden efter den andra. Vill man ha finkorning sand och turkost vatten så är Lombok verkligen rätt ställe. Snorklingen har dock begränsats till sandbotten och 3-4 fiskar, men imorgon far vi vidare till södra Giliöarna (även kallade ”Secret Islands”) och där ska det finnas en hel del att se under ytan. Kanske kanske blir det ett dyk eller två! Om en vecka far vi hem till Sverige så nu gäller det att passa på; äta mango, gräva ner tårna i sanden, snorkla tills fingrarna blir skrynkliga, njuta av vyer som denna;



Tanjung Aan


Mawun beach

Clara och surfinstruktören (på Selong Blanak). 

 

Lombok är inte bara hav och vita stränder, utan här finns också en hel del grönska.

Såhär spenderades dagen; på en solstol med kokosnöt och Donna Tartts ”Steglitsan” (+lite bad såklart). 

Utsikten från vårt nuvarande homestay.


Och så en av dagens höjdpunkter; djurvallning längs med stranden. 

Gili Air

På vårt sjätte boende. Ett rätt så intetsägande homestay med dusch som knappt kan kallas för dusch, men här finns fungerande wifi, fläkt, tvål och toapapper. Så vi klagar inte! Och det är billigt, vilket inte är helt dumt nu när mer än halva restiden har gått och x antal IDR har lagts på diverse förnödenheter som smoothies, armband, yogaklasser, mangos, lite finare boenden, snorklingturer och… ja, jag vet inte allt.

Hur som helst, vi har nu lämna Giliöarna och styrt kosan mot södra Lombok. Tanken är att vi ska hyra scooter och botanisera bland stränderna som finns här. Ska tydligen vara en hitt och inte alls lika exploaterat som Bali eller the Gilis. Kanske blir det även en vandringstur inåt landet där det finns både regnskog och vulkan. Varva strand med inland. Vi får se, just nu lever vi en dag i taget och försöker vara spontana – det är rätt så befriande!

Och Giliöarna då? Kan mest tala för Gili Air och Gili Meno som vi besökte; dessa är helt klart paradisiska och värda en visit (särskilt om man gillar sol och bad). Havsvyerna är episka, för att inte tala om stjärnhimmeln och soluppgången. Stämningen är sådär avkopplande och överallt finns små mysiga sitthörnor precis vid vattnet där du kan avnjuta färsk frukt och kalla drycker. Dessutom är det poppis med dykning och snorkling här, vilket jag diggar. Att få bekanta sig med jättesköldpaddor var helt klart en av höjdpunkterna. Snorklingen i övrigt blev jag dock inte särskilt imponerad av tyvärr, tycker Nusa Penidas undervattensvärld kändes betydligt mer färgglad och levande.  Men det var det enda, annars lever Giliöarna verkligen upp till sitt goda rykte. Ungefär såhär;

Gili Air

Vi bodde på ett ställe där det fanns jätteödlor precis inpå husknuten. Imorse kramade en av dem ett träd.


Strandhäng


Vi hittade ett café med fantastiskt god mat; Pachamama.

Gili Meno

Soluppgång vid bergen på Lombok. En inte helt dum vy att njuta av under morgonyogan!

Mot Giliöarna

Solen har precis gått upp. Sitter på terrassen efter en snabbpackning (det jobbigaste med resan; allt ompackande!) och väntar på frukost. Idag blir det en tidig morgon för om några timmar går båten till Giliöarna. Där ska vi spendera ett par dagar och förkovra oss i strandlivet. Ubud är fantastiskt, men det ska bli skönt att befinna sig nära havet igen, är ju som bekant ett stort fan av dykning och snorkling! Dessutom kommer vi ytterligare några mil längre ifrån mount Agung som förväntas få ett utbrott när som helst. Konstigt nog är detta med vulkanen knappt något som märks här i Ubud och folk verkar ganska lugna. ”People are safe now” som ett butiksbiträde sa efter att alla människor inom en mils radie evakuerats. Ja, jag vet inte. Vi väljer hur som helst att flytta på oss och fortsätta hålla koll på vad som händer.

Avslutar med några bilder från igår när vi var på guidad cykeltur. Ett riktigt bra sätt att lära känna området kring Ubud och få ta del av både vyer, kultur, historia, traditionell mat och spännande människomöten.


Risterrasser 


Ananas


Vi besökte plantage där de bl.a hade odlade kaffe, kakao och olika rötter. Här rostas kaffebönor.

Vi fick prova olika drycker (kaffe, te, choklad) gjorda av råvaror som odlas på plantagen. 


Ris som skördas.

Mount Batur


Vår eminenta guide som bjöd en hel del på sig själv. Här med en spindel i ansiktet…

 

Ubud

Det finns platser som känns. Som liksom lirkar sig in i hjärterum och etsar sig fast. Ubud är precis exakt så. Jag hörde någon säga att ”this place is a feast for the senses” och så är det verkligen. En riktigt explosion av färger, dofter, smaker och ljud.  Vart du än går finns något nytt att titta på. Små frodiga oaser blandas med ståtliga tempel och  konstnärliga affärer. Här finns marknadsstånd, apor och restauranger som tillfredsställer de flesta smaklökar. Att Ubud är Balis kulturella mecka råder ingen tvekan om och det hela känns storslget men samtidigt sådär genuint hemtrevligt.  Nästan som att jag är hemma trots att jag bara vistats i staden drygt 2 dagar. Här kommer ett axplock av det vi hunnit med:



Dricka juicer och prova veganska/raw food restauranger. Kan säga att det gjorde gott efter otaliga bananpankakor i djungeln. Favoriter hittills (om ni har vägarna förbi Ubud): Warung Sopa, Dayu’s Warung, Down to earth, Seeds of life och Sweet orange warung.


Förutom att äta har vi också utforskat shoppingen . Här på en tur bland marknadsstånden där vi fick öva på våra prutningsfärdigheter. Det tar sig om jag säger så.


Vi har stött på diverse tempel, här Pura Taman Saraswati. Dessa oaser som gömmer sig mitt i stan lite här och var är verkligen något av det bästa.

En apa på tur. Här i Ubud finns det sk Monkey Forest som bebos av dessa oblyga djur.

Ubud omges av djungel och risfält. Ca 15 min från vårt hotell inne i staden ligger det här stället; Sweet Orange Warung (huset till vänster i bilden nedan).


Ytterligare ca 2 dagar i Ubud innan vi far vidare på nya äventyr!

Nusa Penida

Klockan är 06:30. Jag sitter på verandan utanför vår bungalow, omgiven av diverse exotiska träd, kacklande höns och ett morgonljus som precis letat sig fram. Det går förbi äldre kvinnor och män som bär på palmblad och grenar. De ler sina tandlösa leende och hälsar glatt. Här är ingen en sjusovare. Det är andra natten på Nusa Penida och jag är redan helt överväldigad av intryck. Från sjukhus till en bungalow i djungeln – hur kan man inte bli det?

Jag och min vän Clara landade på Bali i onsdags. Då var det trafik och en hoper med envisa taxichaufförer som möte oss. Här kom min marknadsförälskelse väl till pass, för om det är något jag kan så är det att pruta priser. Bilen tog oss genom stadens mörker till Sanur, som ligger beläget nära en hamn med båtar till Nusa Penida. I Sanur sov vi en natt och dagen efter begav vi oss till ”syndernas ö”. Ett ställe för äventyrare stod det i Lonley Planet, en fd ”förvaringsplats” av fångar och inte särskilt poppis bland balineser. Hit hittar inte alls lika många turister som till övriga Bali med omgivande öar. Och ortsbefolkningen här lever ett traditionellt liv – boskapsdjuren går fria i bushen (i detta nu spatserar en liten gris förbi), familjer tvättar sig i floderna och mat lagas över öppna eldar. Det är så häftigt att få ta del av, så olikt det mesta jag upplevt.

Sen har vi snorklingen. Igår åkte vi ut med en egen guide som tog oss till fyra olika snorklingspots. Jag fick se 2-3 meters manta rays och en hoppande delfin. Och för varje ställe var det som att kliva ner i ett akvarium med glasklar sikt, färgglada fiskar och korallformationer som liknade konst. Exalterad är bara förnamnet.

Idag ska vi bege oss ut på en tur med bil och förhoppningsvis få se lite mer av ön. Därefter bär det av till Ubud för en helt annan typ av upplevelse, men mer om det senare. Nu är det hög tid att väcka Clara och förtära den där bananpankakan som verkar vara något av en standardfrukost här på Bali.






 

På onkologen

En snabb update från avdelning 4. Jag sitter här i min vanliga stol med mitt vanliga dropp och får den 31:e omgången immunterapi. En tillsynes ordinär behandlingsdag där allt är som det brukar; sköterskorna kontrollerar, maskinerna tickar, det finns kaffe och skorpor i fikahörnan. Inte så mycket att orda om. MEN bredvid mig står väskan. Avdammad och sådär lagom fullpackad gör den att allt det vanliga blir ovanligt. Jag kan knappt titta på denna röda sak utan att drabbas av overklighetskänslor och megapirr. Vill liksom sjunga och dansa och berätta för alla. Deklarera att i just precis den här ryggsäcken så finns mitt cyklop och min snorkel. Vandringsskor, yogakläder och ficklampa för mörka stjärnhimmel-kvällar. Förklara att det finns så mycket jag vill göra. Att jag drömt om vissa platser när jag suttit i stolar på sjukhus med dropp och att nu äntligen så behöver jag inte drömma längre.

Men jag håller mig. Dansar en osynlig glädjedans till tickande maskiners ackompanjemang och väntar tålmodigt medan PD1-hämmarna tar sig in i kroppen. Ca. 25 minuter kvar. Sen ska jag ta väskan på ryggen och spatsera ut från onkologen, vandra mot tåg och flyg och äventyr. Imorgon vid den här tiden är jag på Bali. Stay tuned.

Nedräkningen börjar

Jag ska uppfylla en dröm.

De senaste två veckorna har jag tampats med rätt stora tankar. Knuffats mellan förnuft, duktighet och bultande längtan. Försökt tänka att jag inte ska tänka utan känna. Vad är egentligen viktigt? Vad vill jag? Och likt förbaskat tänkt mycket ändå, för gamla mönster sitter djupt rotat. Men om det är någonting som den här cancerresan har lärt mig så är det att livet består av prioriteringar. Och när tillvaron kastas omkull, när saker ställs på sin spets, ja då känns det liksom extra viktigt att våga välja med hjärtat om möjligheten finns.

Så trots nystartat företag och påbörjade jobbuppdrag. Trots allt jag planerat för den här hösten, all tid och energi jag lagt ner, så får de ursprungliga planerna läggas på hyllan ett tag. Med fyra månader kvar innan min cancerkamp kanske förändras är det hög tid att förverkliga andra drömmar. Låta själen sjunga sin sång liksom. Och under dessa sjukdomsår har jag framförallt längtat efter att resa. Upptäcka nya platser, insupa miljöer och naturupplevelser, dyka, träffa trevligt folk, äta inhemsk mat. Ja ni vet. Därför har jag bestämt mig för att bara göra det och om åtta dagar bär det av till…

Bild från 2015; ”Innan jag dör vill jag…”. 

…Bali! Det ni. Alltså vet inte hur länge jag drömt om denna destination och nu, nu händer det! Kan knappt tro att det är sant, men backpackerväskan står i hallen och biljetten är bokad. Det blir tre veckor av snorkling/dykning, yoga, kulturupplevelser, vandringar, god mat och jag vet inte allt. Måste tyvärr återvända till Sverige efter det för att få behandling, men tre veckor är ändå tre veckor. Och förhoppningsvis bär det av någon annanstans efter det (jag har mina drömdestinationer). Försöker att utmana min kontrollsida genom att vara lite spontan, så ingenting är bestämt ännu. Men allt kan hända och nu ska jag till Bali!?!