Cancermonstret

Mycket semester och Italien på senaste tiden. Lite cancer. Med andra ord precis som det ska vara. Men så plötsligt dyker den upp – rädslan.

Känner jag inte något konstigt i armhålan? Är jag inte lite extra trött? Och den där odefinierbara upplevelsen när jag andas in, som om jag har något i bröstkorgen. Vad kan det vara? Begynnande förkylning? Orosklump?…Cancer?

En rädsla som spräcker vardagsbubblan på ett ögonblick, försätter alla sinnen på helspänn. För det mesta kan jag koppla bort, hålla cancermonstret på avstånd. Men ibland tittar vi på varandra och jag fruktar sjukhus, cellgifter, begränsat liv. För cancern har berövat mig den där känslan av odödlighet. Visat att det omöjliga är fullt möjligt och att sånt som ”bara händer andra” faktiskt kan hända mig. Visserligen gett mig perspektiv, men också erfarenheten av att inte kunna lita på min kropp.

Och just det är något av det läskigaste. Jag har aldrig känt av min cancer. Inga symptom bortsett från en knöl i armhålan. Jag har varit allvarligt sjuk utan att känna mig sjuk och i nojiga stunder spelas den tanken på repeat.

Vågar jag verkligen lita på min kropp och på känslan av att allt är bra?

DSC_0302_150

2 reaktioner på ”Cancermonstret

  1. Hej! Jag måste tacka dig för din fina och ärliga blogg! Jag förstår delvis den där känslan av skräck som du beskriver. För några år sedan när jag var 25 drogs jag in i ett kaos av lungoperationer. De trodde jag hade en växt men det visade sig vara en inkapslad bakteriehärd och en autoimmun kärlsjukdom. Jag började blogga när jag var inne på sjukhus vid något skede när jag totalt hade tappat kontakt med omvärlden. Nu idag äter jag fortfarande starka mediciner och har mina bättre och sämre perioder, men den där paniken du beskriver finns alltid så nära. Det räcker att man känner sig litet yr och trött en dag för att skräckscenarier skall börja spelas upp på repeat. Lungan i stormen heter min blogg om du är intresserad 🙂 Eftersom min sjukdom beror på ett galet immunförsvar så har jag som du försökt börja tänka på vad jag äter. Tack ockås för alla dina fina tips på bra hälsomat!

    Gilla

    • Hej! Stort tack för att dina fina ord och för att du delar din historia! Låter som att du har varit med om väldigt tuffa saker och verkligen kan relatera till den där jobbiga skräck-rädslan som kommer ibland. Ska absolut gå in på bloggen!! Kul förresten att du också är intresserad av att IFD-mat, personligen trivs jag väldigt bra med de kostförändringar jag har gjort och tror verkligen att det gör min kropp gott. Har upptäckt att det här med mat och dess påverkan på kroppsfunktioner ändå är rätt spännande (var inte särskilt mycket för kost och matlagning tidigare) :), även om det också kan kännas som en djungel ibland. Hoppas innerligt att du får må bra och återigen tack för din kommentar!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s