Att ta sig ”tillbaka”

Ibland är det svårt att acceptera.  Att jag inte orkar hålla igång som förut. Att huvudet fylls med sirap efter några timmars aktivitet. Att det är svårare att fokusera. Att jag glömmer saker som jag aldrig skulle glömt innan cancern. Att jag inte alltid finner orden. Att träning för mig inte längre är att springa en mil utan att gå 4 km. Att jag kanske inte kan få biologiska barn.

Jag har förändrats i samband med min sjukdom, både invändigt och utvändigt. Det är inte alltid så lätt att acceptera. Och även om jag har envist kämpat emot så har tiden som patient gjort något med mig – naggat på självförtroendet och introducerat en sjukdomsidentitet. Känslan av att jag liksom inte riktigt längre är jag.

Det är lätt att omedvetet tänka att man ska ”tillbaka” – återigen bli den där Anne som jag var innan cancern och behandlingarnas bieffekter. Men är det ens möjligt? 

Ibland går hjärnan på högvarv och mer än någonsin inser jag att cancer inte enbart är en fysisk sjukdom. En sån som man antingen har eller inte har. Nu är det mer än sex månader sen jag blev cancerfri i fysisk mening. Men jag står fortfarande med ena benet i sjukdomsvärlden och det andra i en värld jag tidigare betraktat som min.

image

Sommaren 2012 – året innan cancern blev en del av mitt liv.  

4 reaktioner på ”Att ta sig ”tillbaka”

  1. Jag känner så igen mig i det du skriver. Jag funderar och har själv funderat i samma banor i flera år. Jag vet inte om det är möjligt att man blir den som man var före sin sjukdom. Den skapar ju nog ett stort avtryck och formar ens liv. Jag har liksom länge gått och väntat på att jag ska bli den gamla vanliga Pernilla, men jag tror inte det är fullt möjligt. Så mycket har ändrat, både fysiska och psykiska delar som du skriver. Kanske man på något vis måste bli vän med det nya jaget och acceptera det och lära sig att tycka om sig själv som man är. 6 månader är ju inte en lång tid att ha varit friskförklarad ens. Tror inte oron släpper sådär fort. Det tar lång tid. Själv har jag varit sådär halvfrisk med en hel del motgångar sedan jag först hamnade in i min lungstorm, men när jag tänker tillbaka på alla de här åren som har gått sen mitt insjuknande och den tid jag fått vara sådär någorlunda frisk så ångrar jag att jag ödslat tid på att oroa mig så otroligt mycket i onödan, men det är svårt! Jag känner också igen det där att inte kunna koncentrera sig. Oron finns där och gnager i bakgrunden fast man inte ens märker det själv. Jag har inte orkat läsa en bok på fem år, jag hittar liksom ingen ro till det. Jag är lättskrämd och hoppar till vid minsta lilla, hela tiden på min vakt.
    Oj vilken lång kommentar… jag ville egentligen bara säga att jag dels känner igen mig och att det nog blir lättare, men det tar en lång tid.

    Många kramar från Pernilla

    Gilla

    • Hej Pernilla! Tack för dina tankar! Håller verkligen med om att det här med acceptans är oerhört viktigt, även om det kan kännas svårt ibland och tar tid. Hade framförallt svårt att acceptera min sjukdom (och vad den gjorde med mig) de första 8 månaderna, men numera känns det oftast som att jag lyckas ”omfamna” de förändringar som skett. Liksom fokusera på de framsteg jag gör och vara glad över att jag mår såpass bra trots de oerhörda påfrestningar som kroppen utsatts för. Se till positiva aspekter som kommit ur denna sjukdom, för sådana finns det ju också. Men vissa dagar är det svårare att acceptera och då dyker sinnebilden av ”Anne före cancern” upp. Men så får det vara och jag tror som du att det blir ännu bättre med tiden. Tycker dock det är rätt intressant att fundera kring det här med identitetsförändringar i samband med sjukdom. Personligen påverkades jag nog rätt mycket av att bli sjukskriven, vara inneliggande på sjukhus och liksom ”bli” en patient. Den erfarenheten tar jag verkligen med mig och jag tror den kan vara till stor nytta i mötet med andra människor. Många kramar till dig också!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s