För ett år sedan

14.08.26
6 timmar från ett skrämmande, oförutsägbart krig.

Sen återfallsbeskedet har jag försökt förbereda mig inför dagen D. Den dag när gifter sprutas in i kroppen, gifter som skulle kunna döda mig om inte läkarna visste vad de gjorde. Jag har genomgått hormonbehandlingar, lärt mig ta sprutor på mig själv och fått några ägg nedfrysta ifall jag blir steril. Jag har filmat hav och skog. När fötterna rör vid gräset. Jag har gått så mycket jag orkat. Tränat någon gång. Köpt hem massor med matvaror, fyllt frysen med hemlagat. Försökt anamma IFD-kost. Övat på avslappning.

Med viss sorg har jag gjort saker – tänkt att det kanske är sista gången på mycket länge. Springa, känna vinden i mitt hår, klappa små kaniner i djuraffären, gå en längre promenad, botanisera på biblioteket, sminka ögonfransarna, nudda mat jag ska äta utan att sprita händerna, lyssna på havet, sitta på café med vänner…

Jag har mentalt försökt förbereda mig inför kampen mot Cancer – cellgifternas krig. Men gud vad jag hatar det. Det går liksom inte ihop! Hur kan något som gör att jag kommer må rent ut sagt förjävligt, något som kan ge allvarliga permanenta skador…hur kan detta något vara bra för mig?! Väldigt motvillig och ambivalent. Känslor som får mig att tyst upprepa;

”Förlåt kroppen, förlåt”.

Men kanskekanske gör cellgifterna att vi får må riktigt bra sen. Någon gång i framtiden om vi vinner kriget. När allt detta förhoppningsvis är över.

Jag har försökt förbereda mig på olika sätt, ibland får jag för mig att det funkar, men just nu (kl 01:05) undrar jag bara vem jag egentligen försöker lura. För den där känslan går inte att förbereda sig för. Den där tillvaron går inte att bearbeta i förväg. Imorgon börjar en kamp som betyder illamående, håravfall, magproblem, trötthet, kräkningar, muskelvärk, domningar, alltför långa soffdagar, infektionskänslighet, isolation, begränsningar, beroendeställning…

Nej usch, det finns verkligen inget glamoröst med cancer.

Och N E J. Jag är definitivt inte beredd.

DSC_0606_250

Sällan jag skriver dagbok, men några dagar lyckades jag ändå fånga förra året. Blandade känslor att läsa så här i efterhand. Bilden är också från återfallstiden, precis innan de tuffare behandlingarna skulle sätta igång.

2 reaktioner på ”För ett år sedan

  1. Jag vill skriva och kommentera men vet inte riktigt hur eller vad jag skall säga. Man blir liksom mållös. Tycker du har varit och är en otrolig kämpe! Vad gör man inte när man måste? Man har ju inget val. Tror inte heller att man kan förbereda sig mentalt för något sånt som du gått igenom, men på något konstigt sätt när det väl händer så tar man sig igenom det. Man har nog starkare överlevnadsinstinkter än vad man tror.
    Jag som också regelbundet tar immunosuppresiva läkemedel (tack och lov i mildare form än du..) så brukar också fundera på vad dom egentligen gör för nytta. Men nånting gör dom nog, annars skulle inte jag sitta här idag. I kombination med en hälsosam livsstil så är man nog bättre rustad. Man kan inte rå för medicinska behandlingar som man bli tvungen att utsätta sin kropp för, men när man som du äter och lever så hälsosamt så är man ju snäll mot sin kropp på ett annat sätt än de flesta.
    Och tack än en gång för din blogg! Den är så bra och du är så häftig på alla sätt 🙂

    Gilla

    • Tack för din otroligt fina kommentar! Blir helt varm inombords :). Håller verkligen med dig, när man väl måste så klarar man av mer än vad man tror och dessutom har kroppen en helt otroligt läkande förmåga! Nu har det ju snart gått 11 månader sedan sista behandlingen. Då har jag totalt genomgått 14 cellgiftsbehandlingar + en stamcellstransplantation och med tanke på den relativt korta återhämtningstiden så mår jag förvånansvärt bra. Det är häftigt att upptäcka när jag tittar i backspegeln och läser gamla anteckningar om hur jag hade det då. Och utan de ”förbannade” cellgifterna hade jag definitivt inte suttit här idag! Kram på dig (och ett stort tack right back at you för din grymma blogg!) 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s