Gästblogg: En dag på frontlinjen (2)

Återigen hemma efter en behandling i Lund. Jag mår bra, men känner mig lite trött i kroppen så idag blir det vila. Passar därför på att posta andra delen av min systers gästbloggsinlägg som berör hennes upplevelse av att vara med på en av mina behandlingar. För er som missat den tidigare delen så är ett hett tips att läsa den först. 

En dag på frontlinjen, som anhörig, som hejarklack (del 2)

12.
Det ligger bordsdekorationer på bordet.
Pyntigt värre, här var det julkänsla.
En bit vissnande järnek, en gren med tillhörande kotte, ett lagom rött Ingrid Marie.
Vi har gått upp senare idag, unnade oss sovmorgon dan efter behandling.
Och mycket riktigt, så har även de små terroristerna.
Men nu är de här.
De omringar oss från alla håll.

13. 
På våningsplanet under oss på patienthotellet ligger BB och för tidigt födda barns föräldrar måste också äta frukost.
De tar med sig de små terroristerna, drar runt på dem i vagnar.
Där ligger de, röda och sårbara i små plastlådor, inlindade i filtar.
Av de vi ser i A:s ålder på patienthotellet är det bara nyblivna föräldrar.
Resten är åtti bast och ska också till onkologen.
De små terroristerna: strategiskt utplacerade runt vårt bord, som om de verkligen var där för att skära i A.
Men de är de ju inte. De är bara små och nya och på randen till sitt liv, annars skulle de inte vara här.
Att dom kan göra ont i nån, det kan dom inte veta.

14.
Tillbaka till igår: när vi är redo att lämna sjukhuset efter blodtransfusionen har ingången låsts för natten.
A hasar tillbaka genom korridoren, påfylld med blod, men fullkomligt utpumpad.
Jag önskar så att jag kunde lyfta de där fötterna åt henne.
Att jag kunde ta någon av hennes påsar blod eller behandlingar.
Att vi kunde dela upp ärren emellan oss, och kanske dagarna med andfåddhet i trappan.
Men det kan jag inte.
Möjligen kan jag bära hennes väska, och hämta en banan.
Men det finns inget som jag säger eller gör som kan ta bort hennes smärta eller bota henne från cancern.
Jag kan inte säga att hon kommer klara sig. (Vem är jag att säga det? Vad vet jag om det?)
Jag kan inte säga ”kämpa på!”. (Vad har hon för val? Vad vet jag om hennes kämpande?)
Ensamheten som jag tycker mig höra ibland i syrrans röst kan jag inte bryta eller ta bort, och det vore fel att göra det också.
Det är med det här villkoret vi alla lever med hela tiden.
En vän berättade för mig om en koreograf som trodde att det inte går att lösa några problem, bara att acceptera dem och förhålla sig till dem.
Det är med det ringande i huvudet som jag lever den här tiden som jag tänker på som Kriget.
Det enda jag kan göra är att vara här och försöka dela rummet och tiden och vara redo för vad som än kommer.
Prata om döden när det behövs, prata om livet och ärren och det andra.
Göra saker, men lika ofta: låta bli.
Men inte räkna med att något av det jag gör kommer lösa något eller räcka till.

15.
På kvällen promenerar vi en bit och hon säger att hon trots allt märker skillnad av blodet.
Nyhetsankaret läser upp i teven att klockan 05:58 i morse inträdde vintersolståndet och från och med nu går vi mot ljusare tider.
A släcker lampan på sin sida.
”Det är så konstigt”, säger hon, ”att de där PD1-arna är i kropparna på mig nu.”
Att de letar sin väg till tumörerna.
Hon klämmer på magen, och säger att hon hoppas de hittar dit.
Jag ser framför mig hur de rasar genom venerna på små hästar.
Snart somnar hon.
I dunklet ser jag hennes rufs på kudden.
Långt ifrån en kolibri, långt ifrån ett kolli.

image

6 reaktioner på ”Gästblogg: En dag på frontlinjen (2)

  1. Åh så fint Erika skriver. Och bilderna! Det är som det vore igår. Kommer till och med ihåg kläderna. Lycka till Anne. Hoppas du mår bättre och att Luca och du får det bra i nya lägenheten. Kram till Erika och dig

    Gilla

  2. Så fantastiskt bra, levande och fint beskrivet av din syster. Känns som jag är med dig, Anne. Och det är jag också på ett sätt, fast i tanken. I morgon och på torsdag ska jag jobba på BUP ☺.
    Kramar från Tony, fina Anne.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s