Time out

Det börjar med ett sjukhusbesök. En våg som visar -1kg i viktnedgång och en läkare som påpekar att jag fortfarande är anemisk. Mitt hb ligger på 95, normvärdet är 120-150. Inget ovanligt med tanke på all behandling du fått, förhoppningsvis stiger värdet någon gångMen var försiktigt när du reser dig upp. Sen slussas jag vidare till provtagningsrummet, där finns en ny ultraljudsaparat som sköterskan vill testa. För att se om du har några andra blodkärl i armen som vi kan sticka i. Så slipper vi tära på det där som vi alltid tar. Ja, ok. Allteftersom visar det sig att jag är första testpatienten – alltid en halvrolig upptäckt att göra. Biblioteket, tänker jag. Vårblommor, loppis, Lovund, choklad, snorkling, djupa andetag, vinägerchips, Joy som gör mysljud. En halvtimme senare kan jag i alla fall lämna rummet med ett par stuckna armar och en ökad kunskap om vener, artärer och ultraljudsmaskiner.  Ibland förbannar jag min snällhet.

Sen har vi Pet-scanen också. När jag vandrar ut från hematologen, när jag tar mig vidare genom korridorerna och passerar avd. för strålningsfysik – då gör den sin explosiva entré. The scanxiety. Jag hade hoppats på att slippa den där sörjan, ovissheten kring lysande körtlar som kan vara antingen cancer eller någon helt ofarlig process i kroppen.  Men nu har jag ett datum i början av maj. Det känns sådär. Jag skulle ju egentligen bara göra en uppföljningskontroll med sk. CT-scan och detta först efter sommaren, men min läkare har tänkt om. Efter viss diskussion sa jag ja – det kanske inte lyser alls. Det kanske ser helt bra ut. ”Ja, mirakel kan ju ske” skrockar en av sinnets råare tankar. Jag vill helst inte veta.

På biblioteket finns i alla fall boken som jag suktat efter. Och väl hemma skyltar svt-play med en ny säsong av ”Lerins lärlingar”. Jag har egengjorda praliner i kylen och en förbannat skön säng. Joy ligger utsträckt under bordet och gör sina tuggmysljud. Jag får väl vara anemisk då. Ha sönderstuckna armar, en vikt som inte tar sig och en pet-scan som lurar runt hörnet. Fine. Idag resignerar jag och väntar på bättre tider.


Bild från 2016

6 reaktioner på ”Time out

  1. Hej, håller tummarna att allting går åt rätt håll, att bli frisk. Patience pays hörde jag direkt i mitt huvudet. Hoppas du har en strålande dag idag!
    Kramar ❤🙏✨🍀🍀🍀

    Gilla

  2. Hej Anne, jag har följt dej i många år, är tyvärr dålig på att kommentera.
    Hoppas verkligen att allt går din väg och att du blir frisk.
    Jag brukar gå in i det lilla rummet på Blocket i Lund och tända ett ljus för dej, när jag själv är på sjukhuset i Lund.
    För något år sedan, kanske 2 el 3 hade du lagt in en så fantastiskt vacker vårdikt…utav okänd författare.
    Jag tog till vara på den, men kan tyvärr inte hitta den. Om du har den kvar, kan du inte publicera den igen?
    Med vänlig hälsning en annan Anne

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s